Violin Concerto

Carl Nielsen fyller 150 år 2015! Detta firar vi med två volymer med hans violinmusik. På denna andra volym hör vi åter en av Sveriges absolut främsta violinister, Cecilia Zilliacus, i Nielsens virtuosa violinkonsert. Unga stjärnskottet Daniel Blendulf dirigerar Helsingborgs Symfoniorkester. Dessutom fylls skivan ut med de halsbrytande solostyckena för violin: variationsverket (Op. 48), och Prelude & Presto (Op. 52).

HÖGSTA BETYG I SVD: Carl Nielsens fantasi flödar

"Som violinist spelade Carl Nielsen i orkestern vid Det Kongelige Teater 1889-1905. I sjuttonårsåldern bildade han en stråkkvartett, och erfarenheterna av kammarmusicerande bör ha kommit till pass när han komponerade sina sonater för violin och piano, inspelade på volym 1 av Cecilia Zilliacus och Bengt Forsberg (recenserad i SvD 17/6).

Volym 2 upptas av violinkonserten Op. 33 (1911), samt två soloverk för violin från 1920-talet: "Prelude & Theme with Variations" Op. 48 och "Prelude & Presto" Op. 52.

Violinkonserten. som också inleds med ett preludium, uruppfördes av Peder Möller 1912. Förr ganska ofta, numera glesare uppförd, ges den i oktober i Berwaldhallen med Malin Broman som solist.

Konsertens två satser omfattar fyra avsnitt. I preludiet (Largo) presenteras ett litet motiv med en utdragen ton, avslutad med en snabb krumelur, som varierat dyker upp i allegrosatsen i en dialog mellan solist och orkester. Det återkommer i ny form i adagiot, vilket bildar förspel till den med spänstig elegans framförda rondosatsen.

Solokadenserna i allegrot och rondot involverar Paganiniteknik, utförd med fokus och fasthet av Cecilia Zilliacus. Även i övrigt finns en utlevande självklarhet i spelet, som uttrycker musikens skiftningar mellan rustikt och lekfullt. Anar man inte också i hennes utförande av preludiet en skugga av Eros, den skapande kraften, i bakgrunden? Orkestern kompletterar henne väl under Daniel Blendulf, en cellist vilken stadigt profilerar sig som dirigent.

Preludierna i skivans tre verk intresserar speciellt. Här flödar Nielsens fantasi och experimentlusta. Interpreten får tillfälle till ett mer fritt, nästan "improviserat" spel. Idiom och tekniker från Bach via Paganini till Ravel blandas i Op. 48 och i Op. 52. Liksom konserten hanteras dessa något undanskymda Nielsenkompositioner glänsande av Cecilia Zilliacus."

Lars Hedblad (SvD)

"Excellently recorded, and with an intelligent, sensitive essay from the violinist herself, this adds up to a thoroughly recommendable issue."
Gramophone